Äntligen!

Idag var sista dagen på praktiken.. eller sista timmarna kanske man ska säga. Jag var bara dit en liten stund medans min lärare kom på utvärdering. Det är så skönt att det är över, fast såklart när det är sista dagen så känns allt jätte bra och alla är super trevliga etc. etc.
Min utvärdering jag fick av bossen var inget annat än super bra!? Huh? Hur gick det till egentligen? Det känns som om jag inte gjort speciellt mkt, men kanske jag gjort det ändå. Hon var väldigt uppskattande och trodde att jag skulle gå långt, att jag verkligen passat bra där och att hon var glad att hon tagit emot mig som praktikant. Ojoj. många snälla ord. Bra så här inför jul :)
Skönt att det är över i varje fall, så att man äntligen kan börja ta tag i resten av sitt liv.

Har även fått alla julklappar handlade. Har varit väldigt motsträvigt på den punkten det här året, men idag hittade jag de sista klapparna som jag inte haft ngn aning om att jag skulle köpa. Super skönt, nu börjar också julstämmningen komma lite, lite grann. Förhoppningsvis infinner den sig helt bara jag kommer hem. Hem till mammas mat, mörka nätter och mys pys framför brasan..

Har även en känsla av att jag så småningom börjar komma till ro i mig själv. Har lite kvar att ta tag i, lite klurigheter hos personer jag måste försöka förstå, lite framtid att planera och även rätt mycket jag som jag vill förstå. Men det kommer. Det kommer. Det här jullovet skall gå i mitt tecken. Och så mina nära och käras förstås, men jag skall ta vara på det och verkligen ta mig tid för att njuta..

raggsockor och glögg. stora myströjor och skön musik. långa promenader, långa fik. kanske man till och med hittar tillbaka till ngn gammal vän.. lite snö till på det, då blir det ett fantastiskt jullov!!

äntligen.

sjuk.

ujujuj. Idag är det så synd om mig.

Jag har världens mest uppsvullna hals, historiens mest uppsvullna ögon, sjukt irriterad och rivig hals, fryser som en kinesisk nakenhund, och precis ingenting att göra på jobbet.

Jag har nog kommit över vinterns förkylning på riktigt den här gången. Fan vad det suger. Men, ordentlig som jag är så sitter jag på jobbet idag ändå, men jag tror faktiskt jag skall pallra mig hemåt efter lunch. För jag bara nyser, snörvlar och försöker att inte hosta.. för att hosta är ingenting jag rekommenderar till ngn som har så ont i halsen som jag
:(

blir nog bättre om någon dag.

tänk att det finns såna människor!!

Kul överaskning :)

Mongoliet

Shit. Nu har jag fått ett nytt resmål som jag måste planera..

Hade en kille från ett företag som ordnar resor längs transibiriska samt transmongoliska järnvägen här och berättade om de olika ställena.
Jag har aldrig riktigt vänt mina tankar mot det sättet att resa och speciellt inte åt de destinationerna, men jag tar tillbaka allt!!

Det verkade så bra. SÅ bra. Kanske inte just att hoppa på det som han sålde, men Mongoliet. Ojojoj.
Bara en sån grej att det inte finns telefonkiosker där. Utan lokalbefolkningen går omkring med bärbara hemtelefoner, sladdlösa, i famnen. Man går fram till dem, tar upp luren, slår numret, pratar, lägger på, betalar till mannen du lånat telefonen av. Klart.
Det finns även de som förstått att de kan tjäna lite mer pengar på det och har i andra handen en ask ciggaretter som de säljer på samma gång. Haha. Fan vad härligt.
Hela Mongoliet verkar vara ett land som är väldigt förvirrat. Ingen struktur, väldigt mycket överraskningar och underbara öppna gröna slätter. Och så Gobi öknen såklart.

Jag ändrade helt åsikt om hela den där rutten på några minuter. Ännu ett ställe som måste ses, verkligen måste ses!!

jäkligt häftigt!!!

Irriterad.

Jag blir fan irriterad när någon man väntar på att ska höra av sig, inte gör det. Orsaken till att man vill det är ju såklart för att man tycker om att höra av personen i fråga, och speciellt om man bestämt att man skall höras och sen inte gör det... det är hur jävla störigt som helst.

Såg fram emot det planerade och gick sedan förväntansfullt och tittade på telefonen stup i kvarten. tills jag somnade.. Känns som om jag kunde fått åtminstone en förvarning att det inte skulle bli av, utan att vi tar det ngn annan dag.. men nope. Inte ett pip. Ingenting.

Kanske bara jag som är lite känslig. Har ont i halsen och känner mig allmänt flussig. Men, det spelar ingen roll.. jag blev fortfarande irriterad.

på riktigt.

dröm tanke

Jag funderat lite på det här med hur snabbt saker och ting kan förändras. Ens liv kan över en natt bara se helt annorlunda ut än vad det gjorde när du lade dig kvällen innan.
Det behöver inte vara så att det händer något drastiskt och världsomvälvande, utan det kan vara så enkelt att du under natten bara ändrat riktning i en liten tanke.. Och dina handlingar styrs efter detta.
I en riktning du själv inte visste att du var på väg..

Jag drömmer mycket. Mycket och väldigt konstigt. Ni som känner mig vet att det kan vara de knäppaste sakerna som pågår i mitt huvud under natten. Jag vill också tro att drömmar faktiskt har ngn sorts betydelse, just för att jag drömmer så mycket - det måste finnas en förklaring, ngn liten undertext som kan ge mig en hint om vad jag vill ha sagt till mig själv.. För visst är det väl lite så? Man somnar, slappnar av och låter det som ligger lite under medvetandet komma fram. Det poppar upp i bilder, scenarion, ljud, känslor och minnen. Saker man inte tänker på, men ändå gör och som skall bearbetas någongång tas tag i under natten.
Saker som jag vill berätta för mig själv, känslor som jag påminner mig själv om att kan finnas, situationer som behöver redas ut, mål jag vill nå och såklart en massa konstiga saker som bara gör mig förvirrad.. för helt seriöst, ALLT man drömmer kan inte betyda ngt..

Jag kommer ofta, inte alltid, men ofta ihåg mina drömmar. Kan spela upp dem en gång till och fundera. Men så fort jag försöker sätta ord på den och berätta för ngn annan är det som att mycket försvinner. Helt plötsligt så ser jag det inte lika klart och sammanhållningen är helt omöjlig. varför är det så? Är det kanske inte meningen att man skall dela med sig? Kanske är det hjärnans sett att meddela att detta är ngt du ska ta tag i själv och inte dela med dig..
Självklart är det svårt att förmedla drömmar till ngn som inte drömt exakt samma sak, men jag skulle så gärna kunna.

Har en kompis som hade oturen att ha en kille som var otrogen mot henne en längre tid. Hon fick reda på allt, och under en lång tid drömde hon att hon stod helt naken inför folk. Helt spritt språngande stod hon där, och den återkom ständigt. Efter en rätt lång tid säger hon att hon fortfarande drömmer samma dröm, men att hon äntligen fått ett täcke på sig..
Lustigt. Undertexten på det måste ju vara att hon kände sig så förnedrad av sin kille, så utblottad som blivit lurad. Tankar och känslor som hon självklart tog tag i när hon var vaken, men var säkert så känslomässigt tungt att det inte gick att få ut all då. Så sen när hon somnade så fortsatte det och kom fram i annan form.
När hon fått täcket på sig, hade hon rett ut det mesta och gått vidare.. eller var åtminstone på god väg :)

Drömmar betyder något, helt klart. Men det känns som om man alltid måste vända 180 grader på drömmen och tyda den som en motsats.

Så vad jag menar med att ens liv kan ändras över en natt är just det, att du kanske råkar drömma ngt som får dig att ändra inställning till något du redan bestämt dig för. Eller åtminstone får dig att tänka till. Stanna upp och verkligen fundera på att allt kanske inte är så självklart som man trott att det var.

.

: D

Idag är en mycket bra dag.

Det är inget speciellt som händer för mig, men idag känns som en härlig dag.
Solen skiner (jag älskar att det känns som vår ;), jag är pigg (!) och snart slutar jag på min praktik. Jag har köpt nästan alla julklappar, håret stod inte rakt upp imorse och känner mig bara jätte glad.

mer såna här dagar. tack.

L.

sömn

Det är ju helt fantastiskt att det är ljust ungeför 3 timmar per dag. Vilket skämt. Läste ngnstans att när det är så här mörkt ute hela dagarna så slutar inte kroppen producera sömnhormonet när vi vaknar - utan fortsätter under dagen oxå.. Inte så konstigt då att det känns som om man går i dvala hela dagarna och knappt, alltså KNAPPT, orkar hålla ögonen öppna.

Vi har haft utbildning här på kontoret idag. Intressant om en massa jorden runt biljetter och kampanjer etc. Men jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Seriöst. När det är så att om man råkar blinka lite för långsamt så slocknar man. Bums. Utan förvarning, ungefär som narkolepsi.. bara att inte :)

Det bästa som finns däremot är att, när man är så här sjukligt trött, få lägga sig på soffan när man kommer hem. Att bara få somna in och sussa en halvtimme på em är ju helt fantastiskt. Om man sen tar sig upp därifrån är man som en ny människa efter en stund. dock bara OM man tar sig upp.. annars kommer du in i ännu en dvala som räcker resten av kvällen och du blir pigg ungefär passligt till när du skall somna för natten.

jag har faktiskt vaknat till idag. Är inte så trött som jag var längre, dock får jag kämpa för att hålla glöden igång för minsta lilla tråkighet gör att jag blir lite tlött och får kämpa att ögonlocket faktiskt kommer upp igen när jag skall blinka..

härliga vintertid.

L.

att sluta umgås med en vän..

Kan man det? Om man varit kompis med ngn under många år, och sedan börjar den här personen betee sig illa.. mot mig, mot sina andra vänner och så klart då också mot sig själv. Jag vet inte riktigt hur man skall agera, hur skall man tackla det?

Jag har en sådan "vän". Tyvärr så får den personen mig att må dåligt. Jag förstår mig inte för en sekund på hur människan tänker.. varför håller du på så som du gör? Situationerna vi andra omkring blir satta i är så obekväma och ohållbara, och inte allls rättvisa, att jag hellre inte är inblandad i vad som händer runt omkring den här personen. Jag bryr mig, men det börjar gå lite för långt.. Så, jag håller mig undan. Känns som om det är ett steg på vägen. För jag vet att det inte går att diskutera detta, för det går inte att sätta fingret på.
När det finns ett problem så kan personen alltid slingra sig runt det och få en att tro att det inte är så som det egentligen är.. och då tappar man bort sig. En diskussion är helt enkelt inget alternativ jag kommer välja i första hand, kanske senare, men inte nu.

Tråkigt bara. Att det skall vara så svårt att få saker och ting att fungera. För den som lider mest av detta, kanske inte än, men kommer att göra det är nog personen i fråga. För jag har andra jag kan ty mig till, jag är rädd för att min vän står rätt ensam om det fortsätter så här..

Förhoppningsvis löser det sig,för det är ett problem som faktiskt går att lösa.
Kanske när det blir vår och man blir lite gladare på sig själv och sin tillvaro :)

L.

Borneo

Det är lite svårt att greppa att det faktiskt är sant. Jag ansökte ju mest för att det är ngt jag verkligen vill göra, men trodde ändå inte att det skulle vara möjligt för mig att komma ner dit och praktisera.. men, tydligen hade jag fel!

Jag skickade in min CV igår och imorse när jag kollade mailen hade jag fått svar där det stod att de accepterade min ansökan och att jag är välkommen ner dit på praktik.. hoppsan!! :)

Det är såååå jäkla roligt, men ändå hoppar jag inte av stolen av exitement. Trodde ju faktiskt inte att det skulle bli något, så det måste nog sjunka in under dagen tror jag.. men, ååååh! jag är så glad!!

Insåg sen att jag då har tusen grejer att fixa, inte minst vårt examens arbete som jag skall ha så gott som klart innan jag åker.. men även fast det blir en stressig tid med massor med skolarbete innan så är det ju värt det långa vägar. ojojoj.

Borneo. jäkligt schysst.

L.

framförhållning

Jag har inte mycket till framförhållning. Har så svårt att planera och bestämma saker som skall hända i mitt liv en tid framöver.
Har så svårt att veta vad jag vill göra och i vilken ordning eller när att jag blir alldeles nervös när jag tänker på det. Så mycket att man inte vet hur man skall placera ut det under den kommande tiden (dagar/månader/år). Men för att underlätta det hela måste jag börja sluta tänka i skolår och börja tänka på året som det ju faktiskt ser ut.

Jag har alltid tänk året i 3 delar: Innan sommaren (jan-jun), sommaren (jun-aug) och efter sommaren (sep-dec). Året är alltså 3 delar och sen har jag alltid, alltid planerat mitt liv efter de tre delarna. Hur sjukt. Förstå vad jag har begränsat mig. De enda delar jag kan kombinera lite är efter och före sommaren. sommaren har varit helig! försök inte komma med några konstiga planer att vi skall vara borta över sommaren. Nej du, den gubben går inte.
Åland har varit min flyktort under den här tiden av året och det har alltid varit underbart, underbart, underbart. Och det är det fortfarande men jag har insett att jag måste börja stretcha och tänja på den här upp fuckade synen jag har på årsindelningen.

Året börjar i Januari och slutar i December. Punkt. du har 12 månader som sträcker sig efter varandra som du kan utnyttja. Visst, sen börjar ett nytt år, men det kan ju kanske bara flyta vidare från föregående år så behöver man inte tänka att året slutar utan bara fortsätter... tänk vad tid man har då!

Men ändå. fan vad svårt det är. Nu när jag ser på nästa år i tankarna så ser jag "skola-praktik-skola. sooooooooooommmmar. efter sommaren". Och detta är inget jag kan göra något åt, därför har jag bestämt mig att efter sommaren nästa år kommer jag att jobba fram till årskiftet.
1 januari 2007 börjar jag om på nytt. Skarp blick, säkra tankar, nya djärva beslut. Men framförallt - nytt perspektiv.

Ha. lite framförhållning kanske jag har ändå. vem hade trott?

L.

juletider

Kom på idag att julen faktiskt är runt hörnet.. hur gick det till? Jag har lyssnat väldigt lite på allt julsnack och pyssel hit och dit för jag har helt enkelt inte velat ta till mig att julen faktiskt är här.
Jag fungerar så att om det är ngt som man inte riktigt vill, om man då förtränger och glömmer bort så tror man att det försvinner.. Nu är det ju inte så att julen är ngt jag vill att skall försvinna eller att det är ett onödigt ont. Nej. Julen är mysig och trevlig och jätte skön. Jag önskar bara att den kom lite lite senare i år.. och att den inte var på en helg. Onsdag är bättre.

Jag har inte många jag tänker köpa julklappar till i år, men de är fortfarande 6-7 stycken. Och att bara köpa en klapp var är ju seriöst inte möjligt, men en ordentlig och så ett gäng små brukar vara mitt motto. BRUKAR. Jag tror att jag inte kan göra så i år, pga att min ekonomi är ju helt körd i botten.. Och det värsta är att den är det pga att jag har praktik. Praktik på ett ställe jag inte vill vara. praktik ända fram till dagen innan julafton. sedär.. Bara tanken på det raderar varje liten julkänsla man kan ha.

Jag har alltså lite skralt med pengar, och därför lite prestations ångest inför den här julen. För jag brukar, skryt skryt, köpa bra julklappar.. sånt som man behöver och alltid velat ha men inte velat lägga ut pengar själv på det. Alltid genomtänkt och super personligt. Det krävs ju tyvärr stålars till det.. nu utan det måste man ju vara extra fyndig och käck för att få till det.

Så panik är väl lite vad jag känner inför den här julen. plus att jag önskar att jag fick lite julstämning snart, det kanske skulle kicka igång julklapps ådran och sätta lite fart på den.. för nu. ingenting.

L.

sleepy..

Idag är jag trött.
Så trött att det inte känns som att sömnen jag hade inatt var som sömn, utan bara ett tillstånd som gjorde att när jag öppnade ögonen imorse så var jag exakt i samma sömniga form som jag var när jag lade mig igår kväll.. Kunde lika gärna varit vaken utan att blunda så skulle jag ändå vara lika trött som nu.

cheezy...

Jag fick en ost bit idag på jobbet i present... ?

det trodde jag inte när jag vaknade imorse, men god är den. Vi säljer reseförsäkringar från Gouda och de ger tydligen varje jul en stor fet ost till gänget här :) Så, idag har jag cuttat ost och lindat in bitarna i fina foliepaket, kreativt tidsfördriv.

Hihi.

L.

liten känsla

Innan jag somnade igår fick jag en väldigt konstig känsla. Det var som om jag helt plötsligt blev nervös, som att det skulle hända något oförväntat idag. Lustigt nog så känner jag så ännu.. jag hoppas att jag inte blivit synsk på senare tid och att det faktiskt händer något som jag inte tycker om.

Ibland får man ju bara en känsla av något. Inget man kan sätta fingret på, men ändå en så klar och tydlig känsla av något att det inte går att släppa. Ofta efter en natt med mycket knepiga drömmar eller efter en fest man kanske inte vill minnas så väl.. en känsla av att man tänkt/sagt/gjort något man egentligen inte borde tänka/säga/göra,eller kanske man bara är nevös inför ett möte med någon-eller vad som helst. Frågan är alltid bara vad? För känslan man får är så obestämd och svår att förklara att det är svårt att veta vad den representerar.
Sen helt plötsligt släpper den. som om den aldrig funnits. kanske det undermedvetna bearbetat klart den, kanske den bara var där för att du trodde att den var där.. kanske den bara tog en paus.

Jag tror inte något kommer att hända, och antagligen försvinner den precis när jag slutar tänka på den men att jag skriver om den måste ju ändå betyda att den finns - någonstans.

L.

Har jag fått det på grej?

Jahaja. Då verkar det som om också jag har kommit in i det här bloggandet. Vi får ser hur det går, ska bli kul och se om jag får till det ens med att få in det här inlägget..

Hihi, är ju inte så bra på det här men vi ska se.. nuså.

att det går så snabbt..

tänk ändå. Vilken jävla pessimist jag utgav mig som här tidigare idag.. shit. Men, visst. sådär blir det ibland.

Men nu. efter en liten tur i regnet, lite skön musik och en låååång dusch senare är jag solsken igen. underbart. Tänk om alla bekymmer gick bort så lätt. Tänk om ens inställning till världen/livet/situationen var enda faktorn som avgjorde om du hade det bekymmersfritt eller inte.. tänk så mycket mer man skulle få uträttat, gjort, sagt och genomfört - för allt är så mycket lättare om man är bara ändrar sina tankar lite. Och det är allt som behövs.. bara lite.

Härligt.

depp praktik

jag sitter alltså på min praktik för tillfället. Det är väl meningen att man skall lära sig tusen nya saker och ta för sig och vara sådär käck. Men det funkar ju inte efter nästan 10 veckor på samma ställe. Det känns som om det tar emot alla mina principer och egna värderingar att försöka få dem att förstå att jag faktiskt sitter här, fortfarande, och vill gärna har något att göra, fortfarande.. Men, efter ett tag så orkar jag inte ta tag i det längre. Visst, de är super super trevliga. Verkligen snälla, men de som jag har inte energi att fixa och trixa och styra ihop ngt för mig att pyssla med.
Crap. 10 veckor den här tiden på året på praktik funkar inte.. man blir lätt galen för mindre.

Kom på igår att det nog inte är värt att ha ett jobb som man tjänar massor med pengar på om man inte trivs. Eller kanske det är så att man nog trivs om man tjänar mkt pengar? Nå, i vilket fall som helst så tjänar man ju inte en spänn på att sitta här men jag märker att hela jag blir som en zombie av det här. Plus det går ut över min lediga tid också. Chansen att jag orkar ta tag i något efter jag slutat för dagen är rätt minimal, helst vill man bara slänga sig i sängen under ett stort täcke och bara få en varm kram av ngn man tycker om. Och helst ligga där tills allt är bra igen. Men, det går ju inte heller med tanke på att det dröjer ungefär 3 veckor tills jag får sluta helt och hållet här.. tror liggsåren skulle börja göra sig till känna innan det ;)

Kanske jag bara har en dålig dag. Jag är ju faktiskt ganska trött.
Kanske det blir bättre efter lunch.