ensam eller?

Nu är det ganska exkat 18 dagar tills jag åker. För ungefär 2 veckor sen hade jag stress över att jag skulle åka så snart, men sedan när den la sig så glömde jag nästan bort att jag överhuvudtaget skulle dra.. Sen igår kom jag på det igen. oops. jahaja. jag vet inte riktigt vad jag skall skriva om det. Jag vet inte riktit ens vad jag tänker om det själv.
Visst skall det bli helt underbart, äntligen gör jag något jag drömt om sen länge länge tillbaka. Men allt är inte alltid guld och gröna skogar, även fast det är 30 grader varmt, djungel, vatten och sjukt roliga djur. Det kommer ju säkert uppstå några problem, för än så länge har allt gått så smidigt.. nästan lite för smidigt.

Bara en sån grej att jag reser helt själv. Jag har inte ens någon jag kan säga till på flyget att min röv har somnat eller ngn att fnissa med när man tittar på säkerhets lappen i stolsfickan eller någon som jag kan spela klöver 8 med när jag sitter och väntar på ett försenat flyg. Visst, det är massa människor med mig men ingen som känner mig.
Det är ju också jäkligt skönt, och det är faktiskt en av fördelarna med den här resan.. ingen känner mig. jag känner ingen. Det är bara att spela på. Öppna ögonen på ett helt nytt sätt, lära känna sig själv på riktigt och bara skrivna nya sidor i livet.
Det är inte ofta man kan börja på ett helt blankt papper!

L.

ilska i sömnen

Inatt har jag varit arg. Tydligen så jävla förbannad att jag hållit på slagits med knytnävarna i sömnen på intet ont anande sängkompis. Stackarn.
Sen när jag vaknade på morgonen var min käke alldeles stel av allt tand gnisslande (som enlig min tandläkare gjort att mina tänder är helt nernötta) och så irriterad på ALLT som kom i kontakt med mig och alla tankar som for genom mitt huvud. Ingenting, och då menar jag INGENTNING, var ok. Det jobbigaste med hela den här känslan är att jag inte vet vad jag drömt. tjena. Jag kommer alltid ihåg vad jag drömmer, som jag nämnt tidigare, men nu när jag verkligen vill veta vad som försigått i mitt huvud så är det helt jävla blankt. Kom igen alltså, vad är dealen med det?

Och det gick inte över heller. Jag var arg när jag vaknade, steg upp, borstade tänderna, lagade ngn sorts frukost, satt på mig det lilla smink jag orkade bry mig smeta på, försökte få min pannlugg att inte stå RAKT upp, hitta ett par yllesockor, packa väskan, gick till skolan i slask, klättrade upp för alla trappor som skulle ta mig till klassrummet. Sen ngn gång gick det över, i takt med att lektionen började och tankarna om att vara irriterad försvann.
Men det är väl jäkligt konstigt att man kan vara så arg på något man inte ens vet vad är. Varför är du så förbannad?? Men jag vet ju inte för in i helvete... knäppt.

jaja, nu är jag glad igen och skall hoppa med glädjeskutt till gymmet och bränna massa kött. hihi, sen ska jag fläska på med en bio + poppisar (såklart). sen får vi bara hoppas att min inre ilska jag verkar ha har lugnat sig lite inför natten.

L.

KALLT!

Varför får det bli så här kallt? Jag förstår inte. Ingen människa kan ju vara konstruerad till att leva ett normalt liv i -15 och stormvindar.. jag tror jag måste inhandla mig en sån där allvädersdräkt som folk har när de tar sig genom sibirien och liknande, för det här är under all kritik. Kan det sluta blåsa!! NU.
Visst är det jätte mysigt när man kan sitta inne och uggla framför tvn, dricka varm choklad och kramas med någon. Har man tid till det får det gärna blåsa och snöa i fast 2 veckor, men nu är ju inte så fallet. Man måste ju faktiskt ta sig runt till olika ställen, t ex till mat affären. Jag var åtminstone inte förberedd på en andra istid just den här veckan, så mitt matlager kommer att sina ganska så snabbt.

jaja. bara att bita ihop, klä på sig 15 lager kläder, knyta på sig snöskorna och ta med sig ishackorna om man ens skall våga sätta huvudet utanför dörren.

Jag är inte gjord för det här klimatet.

den eviga tröttheten

Det är konstigt det här med trötthet. Jag fattar inte varför jag inte orkar stiga upp på morgnarna, hur länge jag än sovit. Har jag sovit i 10h så är jag lika trött som om jag sovit i 6. Ingen skillnad.
Det kan ju bero på att man när man skall stiga upp så får personen som sover brevid en ligga kvar och sova hur länge till som helst.. det lockar ju aldrig att stiga upp från en varm säng, men fan vad det stör mig att jag inte går upp. Varje morgon får jag istället stressa och springa till skolan och varje morgon kommer jag försent. Värt att tillägga är ju då att jag har ungefär 5min gångväg att ta mig.. och det är ju ganska långt ;)

jaja. det är ett mysterium som uppkommit för länge sedan och jag tror aldrig jag kommer lösa det. Det är bara att inse fakta och ta det. Jag kommer alltid att vara världens mest morgontrötta människa, punkt.

tankar, tankar

Man beter sig ju väldigt olika i olika situationer. Men jag undrar lite om man kan betee sig på ett sätt undermedvetet om man vet att ens situation kommer att förändras ganska snart?
Jag kommer att åka iväg i 3 och en halv månad om fem veckor. Det liv som jag lever nu kommer inte vara likadant då. Jag vet av erfarenhet att livet här hemma kommer att kännas långt borta, som en fasad av det nya livet jag kommer att ta tag i. Eller nya livet är väl kanske att ta i, men den nya livssituationen. Jag undrar lite om jag inte riktigt vill leva fullt ut i det jag tar mig för nu innan jag åker. Om jag håller tillbaka lite, utan att jag egentligen inte är medveten om det. Om jag håller tillbaka av mig själv inför situationer men främst personer som kanske borde få se hela mig - som om jag inte skulle åka iväg. Är jag mer likgiltig inför beslut? Mer koncentrerad på annat än nuet? Kommer jag fram till saker jag bestämmer eller låter jag det rinnan ut i sanden.
Allt känns tidsbegränsat, men ändå inte så att man får panik över det. Som alltid, kommer stressen över att allt gått så fort och att man inte visat vad man kännt tidigare kvällen/natten innan man åker. Väskorna är packade, passet ligger lättåtkomligt och efter att man stängt dörren efter sig så finns det inte många spår av att man ens funnits där.. bara doften, en liten stund.
Jag borde nog leva som att det jag har nu fortsätter efter att jag kommer hem. Och jag hoppas verkligen att det gör det, för det är så bra nu! Jag är så glad och trivs med allt. Men. Detta återkommande Men. Allt kan hända, därför tar jag det säkra före det osäkra i detta fall. Garderar mig inför att bli sårad, och lever för stunden. Nu, imorgon, dagen efter det osv. Det blir vad det blir, men det blir även vad man gör det till. Gäller kanske bara att våga. Släppa på sina gränser och släppa ut känslorna. Bestämma något man egentligen inte vet kommer att hålla. Hälsa på folk man aldrig förut sett. Ge någon ett leende, vem som helst. Då kanske det löser sig.
Jo. det gäller nog bara att våga.

L

soon..

Snart bär det av... snabbare än jag någonsin trott. Tjohooo!!

Äntligen

Det har varit en lång tid sen jag tog mig tid för att skriva något här. Mycket på grund av att tillgången till både dator och motivation varit väldigt svag,men nu skall jag försöka ta tag i det igen. Vi vet ju alla hur skönt det verkligen är att bara skriva av sig om allt och inget :)

Julen är över. Det nya året har börjat. Känns alltid som om man blir lite lurad på julen och nyårsfirandet för att det är så stora förberdningar som tar slut, alltid, lite för snabbt. Visst är det ju mysigt, men speciellt i år hann man ju knappt tänka julgran och raketer innan man åter sitter i skolbänken och filar på bokningssystem och examensarbeten.Och här sitter jag. Igen.

Det här med tidsplanering eller tid över lag är rätt intressant. Hur man än vrider och vänder på saker och ting, och hur lite eller mycket man än har att göra så finns det nästan aldrig tillräckligt med tid att göra det. Även fast jag vet att jag har en sak jag borde ta tag i, och det tar ungefär 10 min att göra, skjuter jag upp det till sista stund när jag kanske har bara 5min på mig.. och då blir man stressad. Bara man skulle planera någorlunda, sätta sig ner och inse vad man måste prioritera framför annat, så skulle stressmomenten i livet minskas drastiskt. För jag blir inte så lätt stressad över jätte mycket, men oftast över småsaker som jag helt enkelt glömmer bort att göra.. som att betala telefonräknigen från September. Va? Jag fick den betald tillslut igår, men hallå? Men jag glömmer, sen kommer jag på det och så blir jag stressad, sen glömmer jag bort det igen, blir lugn, kommer på det - blir stresad.. haha. varför betalar jag inte den där förbannade räkningen då? För att jag glömmer bort.. ond cirkel.
Shit. Snacka om i-landsproblem.

I skolan har vi även ganska mycket tidspress på oss. Eller speciellt jag. Jag åker iväg till fjärran strand om 5 (!!!) veckor, och har ett stort examensarbete som jag skall bidra till. jag kommer såklart jobba på det på plats, men man skulle ju helst se till att jag hade någorlunda grepp om saker och ting innan jag åker. För det lustiga, eller olustiga, är att jag kommer hem 1 dag efter att arbetet skall vara inlämnat.. tjipp!
Jag har även lite saker jag måste fixa innan jag åker. Har det mesta fixat, men en massa småsaker som skall sättas på plats innan jag kan med gott samvete åka till Arlanda och slappna av i 3 månader.

Det finns ju rätt mycket man kan stressa upp sig över. men det mesta behöver man inte ens tänka så mycket på. Man har det väl så jobbigt man gör det, men en bra planering skulle ju inte skada. Jag hoppas att våran grupp, som faktiskt är den bästa, håller oss till våran agenda och att vi får ett så bra arbete som vi tänkt. För gör vi vad vi tänkt, då blir det hur schysst som helst :)

jaja. Nu har jag kommit igång igen. lovely

L