Kom igen Stockholm

Lördag idag. Helt underbart. Känner mig däremot lite snuvad på vädret eftersom det har lovats såna höga vårtemperaturer och strålande sol.. När jag tittar ut så är det grå dassigt och knappast mer än 5 grader. Nåja, jag har överlevt större motgångar och jag kommer nog klara den här också. Skulle varit så behövligt bara, lite sol över stockholm kanske skulle lätta upp folks sinnen lite och få dom att börja le.

Jag var nere i Göteborg ons-fre morgon och åter igen fick jag inse att man inte behöver ta sig speciellt mkt längre söderut för att få känslan av att man är utomlands. Solen skiner lite mer, folk är lite gladare, luften är lite renare, ölen smakar lite bättre, och den totala bilden av tiden på plats är kantad av mkt skratt. Ett sådant skratt som man verkligen känner att personen i fråga är lycklig, lättad och bara så ärligt glad.
Det var verkligen otroligt trevligt och jag önskar så mkt att samma känsla kunde få infinna sig över stockholm. Jag har svårt att tro att det är möjligt för folket här i stan har inte tid, och har de tid så känner de inte för, och kände de för och verkligen försökte slappna av i ett lite mer europeiskt förhållningssätt så tror jag att de ändå skulle bli så fel. Det finns otroligt mkt avslappnade och fantastiska människor i stockholm som alldeles säkert skulle ta illa upp av att jag tänker så här. MEN, jag tror även att de människorna i grund och botten faktiskt är inflyttade stockholmare. Folk som vet att detta är inte jordens mittpunkt. Som vet att det finns mkt mer utanför tullarna och landsgränsen. Folk som vågar le åt varandra på gatan och som uppskattar när ngn håller upp dörren åt en ute på stan. Människor som vågar gå mot solglasögonstrenden och se annorlunda ut än sina 10 andra kompisar. Orginalitet är kanske vad som saknas här. Eller kanske inte. Ärligt talat så har jag ingen aning, men jag önskar fortfarande att stockholmare vågade släppa in sig själva och andra till en mer gemytlig tillvaro.