The book

Jag grät idag. På väg hem från gymmet i förmiddags, mitt på Nybrokajen, bland en massa folk. Helt plötsligt kände jag hur jag blev blöt på kinden och när jag torkade bort det insåg jag att det var tårar. Men jag var inte ens ledsen.
Inte jätte konstigt i och för sig, men lite konstigt var det nog allt. För orsaken till min reaktion utlöstes av utsällningen de har satt upp. Jag vet inte varför men den tog så starkt tag i mig att jag sveptes in i vår värld på ett sett som jag inte gjort förut. Jag såg vår historia, nutid och framtid i ett grepp som var tydligare, starkare och mer förståeligt än jag någonsin gjort förut. Utställningen handlade faktiskt om Bibeln. I nutid. I bilder. I citat. I verklighet. Bibeln på ett sätt som till och med jag, som är så ointresserad och okunnig när det kommer till religion, sökte mig in i känslan som de ville förmedla. Det handlade inte om religion. Inte heller om Gud eller visa män. Det handlade inte om att dela sjöar eller jungfrufödslar. Och absolut inte om att Gud vet bäst.

Inte för mig.

För mig handlade det om världen. Om det som varit och det som kommer. Om människor som faktiskt försöker förbättra och människor som tror på sig själva och sitt folk mer än någon annan. Fantastiska människor som sätter andra före sitt eget liv, som ser godhet där andra ser ondska. Om krig som inte får glömmas bort och händelser som måste berättas. Ögon som ser sorg. Död som sker. Situationer vi alla vet existerar men som vi helst inte vill tänka på. Hur nutiden formats av vår historia och hur vi formar vår framtid med beslut vi tar idag. Det fick mig åter igen att reflektera över att vi lever i ett mycket bra samhälle. Kanske ett av de bästa.
Det var helt fantastiskt att gå och se på alla bilder som var uppsatta. Alla bilder hade ett citat ur bibeln som speglade och tog fram budskapet så att jag, vi, 2000-talet, skulle förstå vad det stod. Att vi faktiskt kan förstå om vi bara ger oss någon sekund att tänka efter.
Känslorna som bildades i mig öppnade mina ögon och mitt samvete sågades rejält när jag insåg att jag glömt bort världen för en stund. Helt plötsligt kom verkligheten och knackade på dörren och hälsade med att sparka mig i magen. Det gjorde ont. Så ont att mina tårar rann där jag stod och insåg att vi är en värld i rörelse. Och jag emellanåt bara åker snål skjuts.
På samma gång var det skönt. Verklighetssparken. Vi behöver väckas upp ibland och helst av något som man aldrig trodde sig kunna bli väckt av. Då känns det mest. Då ser man mer.
På en av tavlorna stod det att man skall tolka utställningen som man ser den. Ju mer man vet, desto mer kan man tycka och känna. Och det är så sant. Det är inte bibeln du går och tittar på. Det är vårt liv. Det är en spegel av dig själv.

Och det härligaste med hela utställningen är att man känner sig levande. Det finns mer runtomkring oss än vi ibland vågar se.

PUBLICERAD!

Jajjamensan. Min text som jag på skoj skickade in till nätrkönikan på Punkt.Se blev i måndags publicerad i papperstidningen.. Så, alla som läste punkt.se i måndags har sett min krönika - från norr till söder i detta land.

Det mina vänner, är jävligt ballt!! Nu är jag glad. Igen. Fortsättningsvis.

Lalalallalala, shit det är roligt!

UNDERBART!!!

Han är helt frisk. Inte ens lite märks det på provsvar och liknande att han skulle ha cancern kvar i kroppen.. Allt är borta och kirurgen var jätte nöjd med allting!! Det är fan helt fantastiskt. Tänk! Helt frisk. Det är så skönt att få sätta alla tankar om det här åt sidan och äntligen kan han börja leva normalt igen. Han behöver inte ha det som en stor klump i hjärtat varje dag, tänk om, tänk om, tänk om... Den är borta. Borta.

Det här är en underbar dag! ååååh, shit vad trevligt alltså!

Sydafrika

Jaha. Då var det så att jag gått och fått ett jobb i Sydafrika. Så. Ja.

Shit alltså. Jäkligt blandade känslor man får när jag väl fick svaret av henne, att de ville erbjuda mig ett jobb - på riktigt - där nere.
Att sitta och hjälpa till online med bokningar, flygstrul, frågor och funderingar är inget som jag skulle vilja jobba med här hemma i sverige. Men, nu är ju inte det här riktigt sverige. Far from it. Och det är där det ligger. Det är i Kapstaden. Underbara, fantastiska, fascinerande, exotiska, ingen aning om hur det är där, vad det är för ställe,är det farligt, hur är människorna, vad pratar dom för språk, Kapstaden.

Att få en chans som denna är för otrolig för att tacka nej till. För bra för att ens fundera på att inte ta den och helt enkelt för "en-gång-i-livet" för att stanna hemma. Jag har alltså en möjlighet att ta mitt pix och pack och dra mig till ett helt annat liv. Börja om. Nystart. Ta det från ruta ett.

Fast vänta lite nu.. stopp. stopp. stopp.

Jag tror alltid att jag skall börja om varje gång jag flyttar ngnstans. Att jag ska få en ny, fräsch start, ingen känner en och man kan vara den man egentligen är (för på något skruvat sätt tror jag ibland att jag inte är den jag Egentligen är här hemma.. det pga allt som förväntar sig av en osv. bla. bla). I slutändan visar det sig dock att jag faktiskt fortsätter vara den person som jag är hemma - bara att jag bygger på lite på den grunden. Mer erfarenheter, mer kontakt, mer livstro, mer insikter och väldigt mkt mer självkänsla. Det är inte så att en annan person tittar tillbaka från spegeln efter att jag varit borta ett tag. Jag kommer vara jag. Jag har nog alltid varit jag. Trots att jag ibland inte hittar mig själv eller vet vart jag placerat mig. Spelar ingen roll. Det är fortfarande samma person som tittar tillbaka på mig. Men med nya ögon.

SÅ, jag måste till att börja med att ge upp min syn på att jag nu kan "börja om". För börja om är svårt. Man gick över startlinjen när man föddes. När man börjar om innebär det även att man kasserar det som man haft tills nu. Man tar det inte med sig. Börja om är från ruta ett.

Det känns ju lite si så där, måste jag nog erkänna..

Jag tror jag skall börja säga att "jag fortsätter" istället. Fortsätter med mitt liv. Bygger på med känslor, misstag och underbara soluppgångar. Typ.

I vilket fall som helst så är det alltså Sydafrika som ockuperar den största tankekraften under dagen hos mig. För jag är jätte glad, spänd, överlycklig, lite si och mycket så, bla, bla. Ni fattar. Jag känner allt som man ska känna när man fått en sån här chans.
MEN..
Nu är jag inte ensam i mitt liv och det krävs två för att få saker att fungera. Det krävs att min söta pojkvän faktiskt får ett positivt besked på sin analys imorgon. Jag kan inte åka om han inte mår bra. Håll nu inte tummarna för min skull, utan för hans. Imorgon gäller det. Nu jävlar ska han bli frisk!!

hit, dit, hit, dit...

Nu är jag på jobb igen. Det känns väl lite si så där, lite som att jag kan det här nu. Igen. Men vad ska jag annars göra för att få in en lön. Jag vet inte. Jag har inte lust att sitta på en resebyrå här i den här stan. Jag vill bort. Förändring. Spänning. Blixt och dunder.. typ.
Det har nog åter igen blivit dags att rannsaka sig själv. Vad är det egentligen som JAG vill just nu, idag, imorgon, med vem, vilka, var, när och hur faaan jag ska få det så. Det är, åter igen kära jag, bara jag, jag, jag som kan ta reda på sånt här.
Men sen halkar jag av vägen, ner i en liten bekväm ficka och sitter där och tittar med mina rådjursögon på alla andra och undrar varför ingen kommer och erbjuder mig min framtid.
Och så här är det alltid. Bekväm - nöjd. Inser att jag inte är nöjd med bekväm - beslutstagande att besluta något. Och sen tar vi det från början igen...

Skall bli spännande om jag denna gång faktiskt kan få till det till Bekväm - nöjd - vill inte ändra på något - punkt.

En liten text av mig på Aftobladet

Här är en text som jag skrivit in till nätkrönikan på Aftonbladet. Är så att alla som skickar in så småningom kommer med, men trots det är det rätt coolt ;)

Har oxå glömt bort hur man länkar här. Och hinner inte ta reda på det nu, så den som råkar komma in här och kika och är nyfiken på texten får gå tillväga på det gamla goda sättet, Copy Paste...

http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1131310.ab


Halloween fest ikväll. Fucking underbart!!