Sydafrika

Jaha. Då var det så att jag gått och fått ett jobb i Sydafrika. Så. Ja.

Shit alltså. Jäkligt blandade känslor man får när jag väl fick svaret av henne, att de ville erbjuda mig ett jobb - på riktigt - där nere.
Att sitta och hjälpa till online med bokningar, flygstrul, frågor och funderingar är inget som jag skulle vilja jobba med här hemma i sverige. Men, nu är ju inte det här riktigt sverige. Far from it. Och det är där det ligger. Det är i Kapstaden. Underbara, fantastiska, fascinerande, exotiska, ingen aning om hur det är där, vad det är för ställe,är det farligt, hur är människorna, vad pratar dom för språk, Kapstaden.

Att få en chans som denna är för otrolig för att tacka nej till. För bra för att ens fundera på att inte ta den och helt enkelt för "en-gång-i-livet" för att stanna hemma. Jag har alltså en möjlighet att ta mitt pix och pack och dra mig till ett helt annat liv. Börja om. Nystart. Ta det från ruta ett.

Fast vänta lite nu.. stopp. stopp. stopp.

Jag tror alltid att jag skall börja om varje gång jag flyttar ngnstans. Att jag ska få en ny, fräsch start, ingen känner en och man kan vara den man egentligen är (för på något skruvat sätt tror jag ibland att jag inte är den jag Egentligen är här hemma.. det pga allt som förväntar sig av en osv. bla. bla). I slutändan visar det sig dock att jag faktiskt fortsätter vara den person som jag är hemma - bara att jag bygger på lite på den grunden. Mer erfarenheter, mer kontakt, mer livstro, mer insikter och väldigt mkt mer självkänsla. Det är inte så att en annan person tittar tillbaka från spegeln efter att jag varit borta ett tag. Jag kommer vara jag. Jag har nog alltid varit jag. Trots att jag ibland inte hittar mig själv eller vet vart jag placerat mig. Spelar ingen roll. Det är fortfarande samma person som tittar tillbaka på mig. Men med nya ögon.

SÅ, jag måste till att börja med att ge upp min syn på att jag nu kan "börja om". För börja om är svårt. Man gick över startlinjen när man föddes. När man börjar om innebär det även att man kasserar det som man haft tills nu. Man tar det inte med sig. Börja om är från ruta ett.

Det känns ju lite si så där, måste jag nog erkänna..

Jag tror jag skall börja säga att "jag fortsätter" istället. Fortsätter med mitt liv. Bygger på med känslor, misstag och underbara soluppgångar. Typ.

I vilket fall som helst så är det alltså Sydafrika som ockuperar den största tankekraften under dagen hos mig. För jag är jätte glad, spänd, överlycklig, lite si och mycket så, bla, bla. Ni fattar. Jag känner allt som man ska känna när man fått en sån här chans.
MEN..
Nu är jag inte ensam i mitt liv och det krävs två för att få saker att fungera. Det krävs att min söta pojkvän faktiskt får ett positivt besked på sin analys imorgon. Jag kan inte åka om han inte mår bra. Håll nu inte tummarna för min skull, utan för hans. Imorgon gäller det. Nu jävlar ska han bli frisk!!