Allt kommer bli bra

Ikväll går jag på båten igen för en veckas jobb. Lockar inte speciellt mkt alls, händer för mkt runtomkring för att jag skall kunna slappna av på det sättet som behövs när jag kommer ombord. man klarar veckan på jobb genom att koppla bort omvärlden, få in sin rutin på jobbet och inte tänka så mkt på var man är eller hur länge man skall vara där. Upp på morgonen, träna, käka frulle, jobba, jobba, jobba, äta, jobba, jobba och sen i säng och för att påbörja nästa dag.
jag trivs mkt bättre den här gången faktiskt, känns mer seriöst att jobba i restaurangen än att städa hytterna.. no shit. så det är inte lika ångestframkallande att veta att man ska ombord. Plus att det känns lite som om stockholm står still för mig nu. Jag, eller vi, väntar på nästa steg och när vi får reda på nästa steg så blir det än väntan på nästa.

Vad som hänt förändrar mkt, hos mig, honom, omgivningen men ändå inte. Svårt att veta hur man skall betee sig, tänka, tycka, känna.. finns ingen manual liksom. Det är bara att se vad som händer och, som sagt, ta händelserna i den ordning de kommer. För en gångs skull är det ett problem som inte kan ältas runt och runt för att få ngn klarhet i. Vi har blivit serverade en situation som bäst tas om hand med mjuka händer. Inget blir bättre för att man spekulerar i varför, tänk om, borde det inte etc. Kan bara tas i med frågor som hur gör vi nu, vad händer sen men framförallt hur är det. Nu. inte sen.
Så, visst förändrar det oss. er. Men, bara till den grad som man låter det. Allvarliga saker händer. Men det får inte ta över ens hela själ. För allvarliga saker händer. Tur att vi är starkare än så!

upp och hoppa..

Jag har så svårt att gå upp ur sängen och påbörja dagen.. det är ju så klart apskönt att ligga och dra sig på morgnarna, men någonstans rycker det i "jag-måste-göra-ngt-av-dagen" tanken och jag tvingar mig själv upp ur sängen. Väl uppe går jag ändå mest och lallar, äter lite, lallar lite till, kikar lite på tv, kollar mailen, nyheterna, läser några bloggar, önskar att jag fick en kaffe serverad, kikar på facebook, kikar mig i spegeln men inser snart att det inte var en toppen idé, sätter mig i soffan, tittar ut genom fönstret, myser lite och hinner tänka att jag nog faktiskt har det rätt skönt ändå. Trots att jag känner att jag borde göra ngt av dagen.

Ska nu så småningom klä på mig och gå ut en sväng i solen. Det är alldeles fantastiskt att vara ledig en vecka i taget och sen jobba en vecka. Känns tyngst när man är på jobbet, självfallet, men som tur är glömmer man den känslan så fort jag blir ledig tisdag eftermiddagar.

Nu kan jag spendera en hel dag på ett fik. Titta på människorna i den här stan.snygga, fula, konstiga, vackra, märkliga, knäppa och underbara orginal som kryper fram när det blir en ny dag. Fast man går mittibland dem så ser man dem inte förrän man tar sig tid att sitta ner och verkligen se på dem. Det är för underbart. Tar med kameran, kan bli bra :D

Börja om från början. Som det inte funnits förr, förrän nu..

Jag har verkligen var skit dålig på att skriva blogg. Herregud. Var rätt kul i början och då kom jag på mig själv att faktiskt komma ihåg att skriva i den här bloggen. Men, de senaste Året/åren har det inte hänt mkt överhuvudtaget på den här sidan. Jävligt slött. Jag har bara varit alltför lat. Men nu ska det bli ändring. Nu ska jag verkligen försöka skriva mer, mer, mer.

Jag tror i och för sig inte att så många läser den här sidan. Om det varit det förut så är det nog inte det nu, för här har som sagt inte hänt ett skit på väldigt länge. Men, jag skriver för mig. Och om det råkar finnas ngn som glider förbi. Måste få igång min hjärna lite igen, känns som om den blivit stoppad med bomull och inte aktiverats de senaste månaderna, och tanken är att om jag igen skriver av mig lite så vaknar den kanske till liv igen.

Så är läget. Gilla det. Eller inte. Vilket som så blir det så här.