Allt kommer bli bra

Ikväll går jag på båten igen för en veckas jobb. Lockar inte speciellt mkt alls, händer för mkt runtomkring för att jag skall kunna slappna av på det sättet som behövs när jag kommer ombord. man klarar veckan på jobb genom att koppla bort omvärlden, få in sin rutin på jobbet och inte tänka så mkt på var man är eller hur länge man skall vara där. Upp på morgonen, träna, käka frulle, jobba, jobba, jobba, äta, jobba, jobba och sen i säng och för att påbörja nästa dag.
jag trivs mkt bättre den här gången faktiskt, känns mer seriöst att jobba i restaurangen än att städa hytterna.. no shit. så det är inte lika ångestframkallande att veta att man ska ombord. Plus att det känns lite som om stockholm står still för mig nu. Jag, eller vi, väntar på nästa steg och när vi får reda på nästa steg så blir det än väntan på nästa.

Vad som hänt förändrar mkt, hos mig, honom, omgivningen men ändå inte. Svårt att veta hur man skall betee sig, tänka, tycka, känna.. finns ingen manual liksom. Det är bara att se vad som händer och, som sagt, ta händelserna i den ordning de kommer. För en gångs skull är det ett problem som inte kan ältas runt och runt för att få ngn klarhet i. Vi har blivit serverade en situation som bäst tas om hand med mjuka händer. Inget blir bättre för att man spekulerar i varför, tänk om, borde det inte etc. Kan bara tas i med frågor som hur gör vi nu, vad händer sen men framförallt hur är det. Nu. inte sen.
Så, visst förändrar det oss. er. Men, bara till den grad som man låter det. Allvarliga saker händer. Men det får inte ta över ens hela själ. För allvarliga saker händer. Tur att vi är starkare än så!