Noll intresse till otrogna män..

Jag har väldigt svårt för att koncetrera mig på saker som jag tar mig för. Kommer på mig själv att efter ett tag antingen stå och fundera på något helt annat, eller att jag omedvetet tagit mig an en annan uppgift än vad jag började med från början. Jag har väldigt svårt att hitta ett uns intresse när det kommer till att hitta på något. Jag har inte lust helt enkelt. Kraftlös. Orkeslös. Nu finns det inte jätte många saker som jag MÅSTE göra. Finns desto mer "jag borde göra si och jag borde göra så", några "jag skulle kunna tänka mig att göra det och det" men väldigt få "jag MÅSTE verkligen göra det där"..
Visst, jag MÅSTE städa för det är kaos med alla dammråttor som springer om varandra här.. men egentligen måste jag inte, utan det är mer ett borde. men ändå ett måste. ja. så där sitter jag och funderar och helt plötsligt känns det liksom inte så viktigt längre. Det måste finnas ngt som är viktigare att göra än det..

Jag var på Morfar Ginko igår, ett skönt litet söder häng med massor med folk och knepig drum 'n base (har inte vuxit till mig tillräckligt än för att uppskatta det till fullo..), billiga (normal) priser och jävligt skön stämning. Absolut ett ställe att återkomma till en annan kväll.
Nå, i vilket fall som helst så kom det en kille dit. En kompis till de kompisar som jag var där med, ett gammalt strul till en av de kompisarna. Han var ute och festade till det, passade på när flickvännen inte var i stan. En flickvän som han just köpt en lägenhet med tillsammans och då alltså bor tillsammans, ihop, som pojkvän och flickvän. Kärlek. Framtid. Tycker man i varje fall att det borde stavas. Men, det verkar som den här killen missat ngt, eller helt har tappat vad han haft för syn på ett förhållande, för han gjorde nog inte ett rätt på hela kvällen.
Han ringer min kompis ca. 25 gånger under kvällen (innan han kommer till stället), hon svarar inte en enda. Han dyker upp och sätter sig direkt ner och börjar (som det ser ut på håll) rabbla vad som rabblas skall för att han kanske ska få ligga lite.. För det tror han helt säker att han ska få. För han är ju snygg. Han är ju så charmig. Han är ju så ledig och så sugen. Eller vänta.. haha, inte ett rätt där heller.
Vad som gör en så ledsen i såna här fall är att det känns så sorligt att se en kille, som just köpt en lägenhet med sin tjej, just tagit ett steg i rätt riktning mot vuxenpoäng och allt vad det innebär att stadga sig med sin partner. Att se honom sitta och förklara sin åtrå till en ANNAN tjej, utan ngn som helst tanke på vad han håller på med. Hans tjej då? Och sedan tro att det kommer att fungera. Patetiskt. Jag blir så trött.
Och det här är nog inte bara en kille som gör så här. Det finns nog fler. Och tjejer oxå. Sambos, gifta, särbos.. det är ledsamt. Vad hände med kärleken?? Den som finns på riktigt?