ilska i sömnen

Inatt har jag varit arg. Tydligen så jävla förbannad att jag hållit på slagits med knytnävarna i sömnen på intet ont anande sängkompis. Stackarn.
Sen när jag vaknade på morgonen var min käke alldeles stel av allt tand gnisslande (som enlig min tandläkare gjort att mina tänder är helt nernötta) och så irriterad på ALLT som kom i kontakt med mig och alla tankar som for genom mitt huvud. Ingenting, och då menar jag INGENTNING, var ok. Det jobbigaste med hela den här känslan är att jag inte vet vad jag drömt. tjena. Jag kommer alltid ihåg vad jag drömmer, som jag nämnt tidigare, men nu när jag verkligen vill veta vad som försigått i mitt huvud så är det helt jävla blankt. Kom igen alltså, vad är dealen med det?

Och det gick inte över heller. Jag var arg när jag vaknade, steg upp, borstade tänderna, lagade ngn sorts frukost, satt på mig det lilla smink jag orkade bry mig smeta på, försökte få min pannlugg att inte stå RAKT upp, hitta ett par yllesockor, packa väskan, gick till skolan i slask, klättrade upp för alla trappor som skulle ta mig till klassrummet. Sen ngn gång gick det över, i takt med att lektionen började och tankarna om att vara irriterad försvann.
Men det är väl jäkligt konstigt att man kan vara så arg på något man inte ens vet vad är. Varför är du så förbannad?? Men jag vet ju inte för in i helvete... knäppt.

jaja, nu är jag glad igen och skall hoppa med glädjeskutt till gymmet och bränna massa kött. hihi, sen ska jag fläska på med en bio + poppisar (såklart). sen får vi bara hoppas att min inre ilska jag verkar ha har lugnat sig lite inför natten.

L.