Man beter sig ju väldigt olika i olika situationer. Men jag undrar lite om man kan betee sig på ett sätt undermedvetet om man vet att ens situation kommer att förändras ganska snart?
Jag kommer att åka iväg i 3 och en halv månad om fem veckor. Det liv som jag lever nu kommer inte vara likadant då. Jag vet av erfarenhet att livet här hemma kommer att kännas långt borta, som en fasad av det nya livet jag kommer att ta tag i. Eller nya livet är väl kanske att ta i, men den nya livssituationen. Jag undrar lite om jag inte riktigt vill leva fullt ut i det jag tar mig för nu innan jag åker. Om jag håller tillbaka lite, utan att jag egentligen inte är medveten om det. Om jag håller tillbaka av mig själv inför situationer men främst personer som kanske borde få se hela mig - som om jag inte skulle åka iväg. Är jag mer likgiltig inför beslut? Mer koncentrerad på annat än nuet? Kommer jag fram till saker jag bestämmer eller låter jag det rinnan ut i sanden.
Allt känns tidsbegränsat, men ändå inte så att man får panik över det. Som alltid, kommer stressen över att allt gått så fort och att man inte visat vad man kännt tidigare kvällen/natten innan man åker. Väskorna är packade, passet ligger lättåtkomligt och efter att man stängt dörren efter sig så finns det inte många spår av att man ens funnits där.. bara doften, en liten stund.
Jag borde nog leva som att det jag har nu fortsätter efter att jag kommer hem. Och jag hoppas verkligen att det gör det, för det är så bra nu! Jag är så glad och trivs med allt. Men. Detta återkommande Men. Allt kan hända, därför tar jag det säkra före det osäkra i detta fall. Garderar mig inför att bli sårad, och lever för stunden. Nu, imorgon, dagen efter det osv. Det blir vad det blir, men det blir även vad man gör det till. Gäller kanske bara att våga. Släppa på sina gränser och släppa ut känslorna. Bestämma något man egentligen inte vet kommer att hålla. Hälsa på folk man aldrig förut sett. Ge någon ett leende, vem som helst. Då kanske det löser sig.
Jo. det gäller nog bara att våga.
L
18 januari 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar