det var det..

Då var det färdig jobbat. Färdig lekt och färdig dukat. Idag torkade jag den sista yogurtfläcken och sa hej då till mina underbara kollegor på jobbet.
Det känns konstigt, för första gången. Jag brukar inte tycka att det är vemodigt att sluta på båten, jag har ju gjort det tusen gånger. Men den här gången är annorlunda på något sätt.

Jobbet har varit tufft. såklart. Men här i slutet så insåg jag att allt onödigt strul som har med jobbet att göra; gästerna, uppdukningen, uppdelade notor, bongningar, krossade glas, små gnabb, irritationer, stora stationer och förvirrat kaos som kan uppstå - allt är bara en bisyssla.

Det tunga som händer glöms bort i allt det roliga man har på samma gång. Det är helt fantastiskt. Och det kan jag bara tacka mina kollegor för. Verkligen. Jag är så glad att jag varit ombord under hösten, träffat så fina nya kompisar och fått en annan bild av livet ombord.

Men nu är det dags att ta sig till nästa anhalt. Nästa stopp på vägen fram. Sånt är livet.

Eller åtminstone mitt.