Nu sitter jag här. På min balkong. Solen har gömt sig bakom lions head och nedgången i havet på andra sidan var helt säkert fantastisk.
Ni som följt mig på tidigare resor och läst vad jag tycker om den här tiden på dygnet vet att jag älskar den. Jag älskar att allting faller in i sin skugg skepnad. Jag älskar känslan av att hettan försvinner och övergår i en nästan melankolisk trygghet av kvällen.
En grannes skuggbild täcker hela husväggen av ljusen från vägen men väl ute ur ljuset återgår hon till sin vanliga storlek. Allt i stillhet. Syrsorna vaknar och börjar locka till sig sin partnet, visar upp sig och börjar sin tid på dygnet.Det är den lilla stund som infinner sig precis mellan dagens övergång till kväll.
Lugnet som ramar in den här tiden på dygnet är så stilla. Det är nästan som om tiden stoppar upp och andas ut. Andas ut och tar ett nytt djupt andetag för nästa steg av dygnet. Nästa etapp.
Och jag älskar det. Man får sin tid att hitta tillbaka till nuet, ett stadie man lätt glömmer i all hets och ivrighet under dagen. En liten stund att inte ens tänka. Innan man skeppas över till kvällen med allt det innebär.
Den här stunden är otrolig.
Och ibland, ibland känns det faktiskt som om världen viskar.
Ni som följt mig på tidigare resor och läst vad jag tycker om den här tiden på dygnet vet att jag älskar den. Jag älskar att allting faller in i sin skugg skepnad. Jag älskar känslan av att hettan försvinner och övergår i en nästan melankolisk trygghet av kvällen.
En grannes skuggbild täcker hela husväggen av ljusen från vägen men väl ute ur ljuset återgår hon till sin vanliga storlek. Allt i stillhet. Syrsorna vaknar och börjar locka till sig sin partnet, visar upp sig och börjar sin tid på dygnet.Det är den lilla stund som infinner sig precis mellan dagens övergång till kväll.
Lugnet som ramar in den här tiden på dygnet är så stilla. Det är nästan som om tiden stoppar upp och andas ut. Andas ut och tar ett nytt djupt andetag för nästa steg av dygnet. Nästa etapp.
Och jag älskar det. Man får sin tid att hitta tillbaka till nuet, ett stadie man lätt glömmer i all hets och ivrighet under dagen. En liten stund att inte ens tänka. Innan man skeppas över till kvällen med allt det innebär.
Den här stunden är otrolig.
Och ibland, ibland känns det faktiskt som om världen viskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar