Katrin.. är hon faktiskt så bra?

Jag, som tusentals andra, läser Katrin Schulmans blogg.
Jag gör det inte varje dag, och nuförtiden (tack vare slow ass internet uppkoppling) gör jag det knappt en gång i veckan.
Det lustiga med hennes blogg är att jagq aldrig riktigt kommit på om jag tycker att den är bra eller inte.. Jag vet inte om jag går in och läser för att jag tycker att hon är kul, intressant, spännande, maktingivande – som det sägs – för att hon skriver bajs, fitta, är kaxig, elak eller för att hon har en skön man och att jag därför går in och kikar i förhoppning om att han skrivit ett gästinlägg.

Jag vet faktiskt inte.

Men när jag hade mer chans att surfa runt – typ hela dagarna – så var jag en regelbunden besökare. Det var som en daglig rutin. Vakna, gå på toa, gnugga ögonen (i den ordningen), slå på datorn, klä sig i något stort och yllesockor, fixa kaffe och en macka, nyheterna, hotmail, facebook, min andra blogg, katrins blogg.. etc.
Hon kom 12:a på min morgonrutin.

12.

Hon kom till och med före tandborstningen.

Och helt ärligt så vet jag inte varför. Jag vet fortfarande inte riktigt om jag gillar den eller inte. Mer då, mindre nu. Den var bättre förr. Jag vet inte om jag gillar vad hon har att säga längre.. Eller så gör jag det, för jag går ju fortfarande in dit. Dock med stora mellanrum. Men jag hälsar på.

Konstigt det där. Hur en person man inte ens känner kan smyga sig in i ens rutiner på det där sättet. Utan att veta om man ens gillar personen eller inte.
Rätt fascinerande.
Men jag gissar att jag kommer att fortsätta bläddra förbi där tills jag inser att jag nog helt enkelt inte har något intresse av den mer.. För det är väl så det fungerar, även i bloggvärlden.

Här fick hon ett helt inlägg dedikerat till sig.
Varsågod.