Konsertkväll

Varje gång jag tar mig utanför stan så inser jag varför jag är här.
Jag inser varför Kapstaden är en stad som faller alla i smaken, varför resetidningar lägger ner energi för att sälja Sydafrika, och varför jag, efter 10 min efter att ha lämnat flygplatsen, kände mig lugn med tanken av ett helt år här – istället för nervös eller stressad.

I förrgår var jag på en konsert i Kirstenbosch Gardens. Gruppen som lirade var Goldfish, och ni som vet vilka de är vet att det är house/elektroniskt/live saxofon,vokal och hela kittet "band". Grymt gungiga, ruskigt funkiga!

Konserten var otrolig.
Omgivningen - som taget ur en cheesy-too-good-to-be-true film. Herregud.

Kirstenbosch är en botanisk trädgård som är helt obeskrivligt vacker. Det tar dig över en dag och gå omkring om du vill se allt. Det kommer ta dig mer än vecka att smälta allt, om du någonsin gör det.
Konsertområdet ligger i trädgården och scenen är placerad längst nedanför en stor kulle. Som publik sitter du på grässluttningen som är kullen. Det är barnfamiljer, rastafaris, punkare, brats, farmödrar, morfadrar, minderåriga, pensionärer, ingen och alla.
Alla är där.

Du sitter på din lilla filt, plastglaset med vin i handen, och ser att du sitter i en helt enormt absurd omgivning.
Din vy bakom och omkring scenen längst ner är ett berglandskap täckt av grönskande skog, taggiga klippor och oförklarliga skuggformationer formade av solen som är på väg att gå ner bakom det enorma berg som du befinner dig bredvid. Luften är stilla och stämningen sjuder av leende människor.

Vad ska man säga?

Det är så massivt, så stort, så overkligt och fantasifullt att man nästan spricker. Inte bara Kirstenbosch utan allt här.

Verkligen allt.

Taxi problemet räknas inte in här.. dom kan fortfarande