dags för en ny årstid på ett gammalt ställe

Äntligen är påsken över. My god vad lång den var men vilka sköna stunder det har varit! Var så skönt att komma hem till Åland lite längre än bara över en fjuttig liten helg. Fantastiskt skönt att få köra omkring på vägarna, lyssna på skön musik och bara insupa med blicken det fantastiska landskap vi har till förfogande.
Känslan man får när man ser ut över ett spegelblankt vatten, eftermiddagssolen i ögonen och svanarna som ligger och guppar sovandes i vass brynet. Att se dom kala klipporna, avklädda träden och kyliga blå himmlen är välkommnande som få saker när man nu i många, långa månader har gömt sig under täcket i en lägenhet i stockholm.

Ofta känns det lite jobbigt att inte det blivit vår på riktigt än. Ingen grönska. Ingen värme. Inga båtar i hamnen. Men inte den här gången. Inte nu. Det var så skönt attfpå se avslutet på vintern på samma gång som man får se början på våren. Jag är inte stressad längre och måste ha sommaren över en natt. Det måste få ta sig sin tid. Knopparna måste få komma ut när de känner att de är redo, lika som gräset får bli så där härligt grönt när det är dags.
För att naturen skall få sin första sommar färg måste det få ta sin tid. Vi måste njuta mer av dagen och inse att saker och ting inte händer så snabbt som vi ibland önskar att det gjorde.

Åland är faktiskt helt fantastiskt avslappnande, rogivande på samma gång som det under de här storhelgerna gör en lite stressad. Så mkt som skall hinnas med, folk som skall träffas, mat som skall ätas-om och om och om igen-känslor som skall kännas, minnen som skall minnas, skratt och tårar som vill ut, underbara vänner som man vill umgås med och framförallt vill man känna lugnet över att man äntligen är hemma och det är alldeles tillåtet att ta ett eller fler steg tillbaka och bara insupa sig själv och allt som är med känslan över att vara hemma på åland.
Det var vekrligen första gången på länge som jag kände av lugnet som lilla ön verkligen erbjuder. Och jag gillar det.