uppmärksamhet som leder till död

Hur kan en 16 årig pojke bli så brutalt misshandlad att han avlider av skadorna? Av jämnåriga kompisar? Med folk som ser på? I stockholm? Vad är det som händer, jag fattar inte.. När jag läste rubriken att han avlidit visste jag inte vad jag skulle tro. Är det på riktigt? Jag måste nästan nypa mig själv i armen för att fatta att jag var vaken och det här har nu hänt. Det är så fruktansvärt menlöst, ologiskt, overkligt och så förbannat löjligt orealistiskt att något sådant här får hända. Hur skall man kunna få en bild av händelseförloppet? Ilskan, slagen, sparkarna och den hetska stämningen? Det går inte. För att kunna det måste man först kunna se en 16-årig pojke fylld med så mycket hat. Och hur skulle man kunna fokusera fram en sådan syn? Har någon så mycket hat i sig? Framförallt en 16 åring. Vad har ni gått igenom? Vad har ni för verklighetsuppfattning? Tror ni att det är på skoj? Ni vill visa er tuffa. Ni bestämmmer. Ni är tror att ni är skyddade från den brutala värld som ni själva byggt upp, men som ni inte ser, för det verkar som ni tror att allt är en fasad. Inte på riktigt. För ni har ju stabila familjeförhållanden, inte dåligt ställt, underbara vänner, en lysande framtid med lysande karriärer. Det är redan bestämt. Så hur ni banar er väg fram dit spelar inte så stor roll, ni kommer ändå komma dit. Eller?
Ni har skapat er en status genom att var våldsamma, de som inte är era närmaste vänner är rädda för er - coolt - de som är era närmaste vänner vågar inte göra annat än lyda er - respekt!
Väx upp! En skyddad verkstad utan vakter och gränser blir inget annat än ett förhållande till livet med suddiga ramar, man tror att man är skyddad men allt som skyddar än är ett tunt skal av samhällsuppfattningar och klassindelningar.

När man sedan läser tidningen nu på morgonen blir man på ngt sätt ändå inte förvånad. Från ngt som verkar varit ett spontan påhopp, oplanerad misshandel, ngt som gått överstyr i stundens hetta, verkar det nästan som om det var dömt från första slaget att utgången skulle bli den den blev.
Organiserade slagsmål filmade av killarna. Publicerade på internet för allmänhetens beskådan och uppmuntran. För bekräftelse för respekt.
Men nu är dom inte så sugna på bekräftelse längre. Nu är det inte så jävla häfigt längre. De sitter där med sina topp advokater och förnekar. För nu är det på allvar. Och allvar är inte speciellt kul. Inte upphetsande direkt. Allvar är för andra. För de dödliga. Synd att det krävdes ett sådant här tilltag för att få dem att förstå att även de tillhör den gruppen.

Välkomna.