Hur ska man hantera svartsjuka? Jag fattar inte. Jag blir galen på känslan när den äter upp en innifrån. Den gräver liksom i magen, hjärtat och nafsar på själen till den utsträckning att man inte kan tänka på något annat. Men tänker du inte på något annat, då blir det bara värre.. så värre blir det. Tankarna fokuseras på känslan, som växer, och vad du än gör. Vad du än tar dig an, så ligger den och gnager i bakhuvudet. Minsta lilla antydan till något onormalt spär på illamåendet och fyller bägaren av misstänksamhet.
Det är fruktansvärt. När man har känningar av något, men vet inte vad. Man anar vibbar, men inte vilka. Känslan av att det sker saker som man aldrig har en chans att få reda på, de är tusen gånger värre än saker som kommer fram. Ovisshet är ett mörker som aldrig ljusnar.
Jag skulle inte orka börja känna så här igen. Jag tänker inte. Det räcker nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag förstår precis vad du menar. Och sen tillkommer även känslan av att man kanske har fel och om man har det är man en idiot. Det är inte kul att känna sig som en idiot. För det är man ju även om det är sant. Usch.
Trevligt att du är tillbaka i bloggosfären! Kram
Eller hur.. det är fan skit jobbigt när de känslorna tar över, plus att även fast man kanske kommer fram till att man har fel -så är det väldigt svårt att släppa det helt ändå.. Och då sitter man där i sin onda cirkel och försöker hitta en utväg.
Tack för välkomnandet tillbaka, det är riktigt skönt ;) Kul att du svarade oxå, alltid roligt att vet att någon är här och kikar :)
kram på dig
Skicka en kommentar