prata eller inte prata?

Många gånger pratar man bra mycket skit. Man snackar om saker som absolut inte alls är intressanta, innehållsrika eller personliga.
Nu menar jag inte strunt prat som man kan ha som vänner emellan, såna sköna vi-pratar-om-rymden-mossa-vantar-och-håriga-ben-snack. Dom är ju underbara. Märkväl att det finns en stor skillnad på de diskussionerna mot de här konversationerna man har med t.ex. arbets kamrater man egentligen inte jobbar med. Människor som är på samma arbetsplats, men vi jobbar inte ihop och vet knappt vad den andra heter.
Ändå känner man sig tvingad till att försöka hitta på ngt att säga.

haha, nu låter jag helt främlings fientlig - och det är jag verkligen inte! Jag bara satt och lyssnade på det idag mellan två personer och insåg att det är mkt energi som går åt till att känna sig bekväm och hitta ett samtalsämne som båda finner intressant.
Det lät ungefär så här:

person 1: - jahaja.
person 2: - jo du.

tystnad.

person 1: - då sitter vi här igen då.
person 2: - det var en skön ledig vecka

tystnad.

person 2: - men så var man här igen.
person 1: - jepp.

tystnad.

sen gick jag.

jag kan precis tänka mig hur de satt och kände att de verkligen behövde säga något för att tyngden som fanns i magen skulle lätta lite. På samma gång som de bara önskade att den andra personen sa något som kunde få igång ett litet spår av intressant samtals ämne. I jakten på de rätta orden byggdes bara den lite halv konstiga stämningen upp ännu mer och desto svårare blev det. Lustigt alltså.

jag har för några veckor sedan redan börjat med att vara tyst med folk. Om jag verkligen inte har något att säga. Annars verkar det ju dumt att hålla käften, eller?
Och det är så skönt. Man kan känna sig ensam, privat och för sig själv trots att det är en annan person närvarande. En annan "nästan främling".

För det verkar så dumt att ödsla energi på att försöka få fram något som inte finns. Jag skulle hellre sett att de där två bara satt tysta, för deras egen skull.

Fast åter igen. Det är ju en trevlighets människa inrotad i oss flesta. Man kanske ska prata?

Eller?

nja, jag vet inte. Om den lilla snälla och pratiga människan i oss vill ta en liten paus ibland, bara ta ett steg tillbaka, trots att det är en annan person i rummet - då måste han faktiskt få göra det.