det här med kärlek..

Tänk att det ibland inte alls blir som man tror att det ska bli, fast man verkligen försökt planera att det skulle bli som man ville.

Det är jätte svårt att veta vad man ska och inte ska göra, eller säga eller inte säga, känna och försöka att inte känna när det kommer till kärlek. Det är så lätt att tro att man sagt något som man egentligen bara visat för att man är rädd att det man vill ha sagt inte blir bemött som man önskar.

Kärlek alltså. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Upp,ner eller hur man ska betee sig. När jag gör saker, försöker förklara känslor eller bara på något sätt gör en antydan på att jag känner på ett visst sätt – så får jag det aldrig sagt på rätt sätt.

Jag tror att jag alltid gör det som är bäst för andra. Men också för mig. Jag vill verkligen inte såra någon, men ibland packar jag inte riktigt ihop paketet rätt..
Orden man inte yttrar för att man tror att det inte behövs, de visar sig oftast vara just de orden som skulle varit snöret som höll ihop allting.
Att för sent lägga till ett ord eller två är inte alltid rätt. Och inte alltid det bästa heller.

Känns lite som om kärlek ibland är som att lägga ett pussel.

Du kan lägga alla bitarna var för sig, få ihop några men inse att det är för svårt, varpå du lämnar allt utspritt över bordet.
Du kan även lägga ut alla bitar, sedan noga kika igenom dem för att få en helhet för att slutligen – efter ett tag – lyckas knåpa ihop det .
Men du kan även inse att, trots ditt idoga försök att hitta kantbitarna som håller grunden till pusslet, faktiskt måste se dig besegrad den här gången.
På samma gång som du ibland hittar kantbitarna, men innehållet bara är total kaos och ingen ordning.
Du kan ge dig fan på att klara av att få ihop det, trots att du vet du antagligen ändå kommer att lägga ner det i lådan när du är klar.
Ibland hittar du pussel som du ser helheten med en gång, och det tar inte länge innan du faktiskt är klar med pusslet. Och stolt.
Endel pussel sätter du ihop om och om igen.
Andra inte.

Men i slutändan, hur man än väljer att lägga sitt pussel så försöker man till den grad som man känner sig motiverad.

Jag tror hur man än gör. Hur man än försöker göra sitt bästa så kan man inte alltid få det som man vill. Det skall inte alltid att gå att lösa.

Kärlek är saknad.
Och att klara av saknad är en styrka.

Om det är sant. Om det verkligen är så som jag själv säger – då kommer jag att bli stark under det här året. För jag kommer att måste bita i många saknar-dig-kom-hit-vad-gör-du-åååh-vad-jag-vill-vara-där-stor-kram-hälsa-jag-önskar-jag-
kunde-ringa-det-är-så-roligt-att-bara-höra-din-röst-krama-alla-från-mig-puss-vi-ses-om-
några-månader-jag-mailar-hej-då-sköt-om-er/dig stunder var saknad klumpen i magen växer lite grann.

För saknar gör jag. Och tänker på än mer.
Trots all sol.