En plan - please!

Jag börjar igen komma till en insikt var jag börjar känna att det här med att ha ett mål nog kanske är en rätt så smart grej. Ändå.

Igen. Jag har varit här många gånger förr..

Det är en tanke som alltid finns med en någonstans i ett litet baggageutrymme i huvudet, men låset till den rostar ibland igen. Tanken finns där. Men inte alltid så synligt.
Det är så lätt att förtränga just den här tanken. Det är så lätt att skyffla undan den och tro att den kan ta hand om sig själv, att det nog är mycket bättre så och att om man bara inte låter sig luras av den så fixar den allt själv. Målet alltså. Planen.

Men nu är det ju faktiskt inte så.


Det måste bli någon ordning på tankeverksamheten, den lilla kreativitet som jag möjligtvis besitter och jag måste börja fundera på vad som egentligen är min plan med mitt liv.
Jag menar på riktigt.
Man kan kanske inte hela sitt liv sudda omkring på olika platser i världen, tänka på morgondagen som om den inte fanns och heller inte se på idag som något som jag inte behöver ta tag i.

Nej. En plan kan det inte skada att ha.
Jag vet många som har fantastiska planer. Utomordentliga, välstrutkturerade och insmorda planer - och det känns som om det kommer gå bra för dem.

Sen vet jag även många som sitter i min värld. För många val, för många vägar och ingen rak upplyst väg som vi kan följa. Och vi har inte den blekaste vad vi ska ta oss till..
Fast helt ärligt – jag tror det kommer gå bra för oss också..


Men, en liten, liten, liten plan kan ju kanske ändå inte göra någon skada?