mer afrika

Alright.
Jag har nu gjort ett enhälligt beslut att jag kommer endast att ha den här bloggen.. Det blir för meckigt och oredigt med den andra har jag insett. SÅ, för att komplicera till det här ännu mer så blir det nog bara här som jag skriver..

Livet går vidare även på soliga ställen. På ställen som ligger långt borta och på ställen som är främmande. Livet går vidare helt enkelt.
Har nu varit här en vecka plus någon dag och det känns fortfarande mycket ok. Vädret har blivit bara varmare och varmare de senaste dagarna, men det kan som sagt ändras på ungefär 30sek så man får uttnyttja solen och hettans medans den ids hålla i.

Jag bor fortfarande hostelet och det är väldigt skönt på ett sätt och inte så skönt på andra sätt. Jag får ju faktiskt frulle.. det är fan hur skönt som helst.
Jag vill börja leva ett liv här. Flytta in. Inreda. Känna att jag sover i min säng. Det kan jag inte nu.. det är inte hur skönt som helst.

Maten här är alldeles gudomlig, om du går till rätt ställe, och priserna överkomliga så att man kan unna sig. Det är otroligt vad skönt det är att kunna gå ut och sätta sig och verkligen beställa in vad du vill utan att det svider alltför mycket i kassan.
Men, många bäckar små kommer väldigt snart att bli till en stor flod som övergår till ett hav.. Så, det är nu första veckan jag känner att jag fått lägga ut lite till. Äta lite lyxigare. Bjuda på några fler drinkar. Lite mer dit och liter mer åt det hållet också.

Utelivet här i stan är även det mycket spännande. Folk är så sjuuukt snygga i den här staden att man smäller av. Och jag skojar inte.
De är så fashion, haute coutoure (stavning?), perfekta kroppar, perfekta par, vältränade och super IT att det är inte svårt att tro på att det tydligen bor mest modeller i hela världen i den här staden..
Beach 2008 har de tränat för i ungefär 4 år känns det som. Snyggt folk överallt. Helt enkelt.
Men, så klart finns det en och annan hill billy, men överlag är det ett väldigt fashionabelt folkslag dessa sydafrikaner.

Det som är rätt jobbigt är fattigdomen. Man känner av den och man känner även av desperationen hos många av dem. På samma gång som man ser uppgivenheten i deras ögonen när man går förbi utan att märka dem.
De vet att de finns. Men folk beteer sig som om de var luft. De finns inte. Inte egentligen. Det är lätt att blunda, titta åt andra hållet och tänka på något annat.

Men dom finns ju faktiskt där. Tar rätt ont att ignorera och inte kunna hjälpa.

Nu måste jag jobba lite vidare på den här oändliga kön med saker som måste ordnas, fixas och trixas.

Hoppas ni har det bra, ni där hemma. Och ni som är borta från hemma.