här går det undan

Tiden går så snabbt här. Jag hinner inte med..
Först är det måndag, sen onsdag och sen helt plötsligt är helgen över och ännu en vecka har gått. Det är helt otroligt alltså.
En och en halv månad har jag nu varit borta. En och en halv.

Ibland känns det som länge, men allt som oftast känns det som om jag kom hit i förra veckan.
När jag tänker på er hemma och som jag saknar, då känns det som en evighet.
När jag tänker på vad jag gjort sen jag kom hit, då känns det som att ungefär en dag har passerat.
Om jag tänker på vad jag vill göra, då blir jag stressad och ett år känns för kort.
Alltför kort.
Och om jag börjar ens tänka tanken på hur lite pengar jag har.. då kommer jag till insikt att jag nog kanske borde komma hem..

Idag det då måndag igen. Snart onsdag.
And so on.
So on.