Litet? nope.. Stort!

Det finns så många gömställen i varenda en byggnad som täcker den här staden.
Alla husväggar är bara fasader till ett annat liv, puls och verklighet som smyger bakom de tunna skalen.
Varje gång man kommer in på ett ställe fascineras man av hur ihåligt huset är och hur mycket plats som finns där inne. Man kan aldrig ens gissa sig till vart man kommer om man ska hitta en så enkel sak som en toalett.


Ett toppen exempel på detta var idag på min lunch. Efter ett halvt fat slemmig gulaschsoppa senare måste jag på toa och mitt mission var igång. In bakom disken var de säljer maten, vidare in i en gång med dörrar överallt. Trappsteg till höger, sväng vänster, rakt fram förbi en liten innergård var någons farmor sitter och vilar, in igen, ta till höger, passera kackerlackan och sen rakt sen står det en liten skylt med ”ladies” och man är framme.
Det gäller att inte vänta med att börja ta sig till toan först när kissblåsan är sprickfull. Då är du lurad.
Big time.

Ett annat exempel är den kubanska restaurang vi var på ikväll.
En skön liten bar längst ner med en fantasiskt mosaik trappa som lurar en vidare till en fortsatt liten restaurang – tror man. Väl uppe för trappan öppnas det upp en våning stor nog att rymma runt 150 personer, enorm golvyta med dansgolv och bar. Får sedan reda på att om man skall leta upp toan på det här stället måste man gå upp ännu en våning till en inrökt, mys-pys-upplyst cigarr avdelning varifrån man sedan ska lokalisera en skön liten Kuba inspirerad toalett.


Ni fattar.
Och så här är det i nästan varje lokal du bestämmer dig för att gå in i. Allt ser så litet och oskyldigt ut på utsidan men så fort du stiger in genom dörren glider du in i en annan värld. I ett annat hus – för det finns inte en möjlighet att synen av utsidan rymmer det som finns på insidan.

Och varje nästa gång tänker man att det här stället kan inte vara större än det ser ut..
Men.

Lika lurad varje gång.