Midsommar. Då var den alltså här nu då.
Någonstans trodde jag inte att dagen skulle komma, och på något sätt känns det fortfarande inte som den faktiskt är här. Inte på riktigt, allvar eller speciellt helhjärtat. Den ligger och ruvar i bakhuvudet och jag är medveten om att dagen är fullt verklig och inplanerad på andra delar av världen - men här nere så kommer dagen antagligen passera rätt obemärkt förbi.
Det är alltså 19 janu.. JUNI idag. Damn. Vad hände med de andra 18 dagarna i den här månaden? De andra 5 månanderna på det här året? Vad hände med igår? Förra helgen? Veckan?
Jag undrar verkligen på riktigt hur det är möjligt att tiden bara kan rinna iväg som den gled på såpa?
Många situationer man befunnit sig i under årens gång så uppfattar man på olika sätt. Tiden går olika snabbt och allt beroende på vad man företar sig. Att ligga på en strand på Borneo i 2 veckor kan kännas lika länge som att jobba extra en helg på Birka. Ett avsnitt av ett riktigt bra tv-program kan kännas lika kort som ett ögonblick och en vinter kan kännas som en livstid.
Har man en rutin i sitt liv brukar man ändå rätt bra greppa stunder, tider, dagar, veckor och månader. Man kan forma sina tankar och sin energi runt det faktum att man vet hur länge en vecka är och man kan se en månad framåt i planeringssyfte.
Men inte här. Inte nu. Och det har inte skett de senaset 5 månaderna för mig. Jag kan inte, för allt i världen, förstå hur min tidsuppfattning kört av vägen totalt.
För mig är 3 månader 5. Två veckor kan bli 4 dagar och en månad går alltid lika snabbt som 2 veckor.
Det är lite läbbigt. Att inte känna att man hinner med, menar jag. För jag anser att jag borde göra så mycket mer på så lång tid jag spenderar här, men jag vet inte när jag ska hinna..
Men. Nu är det midsommar. Är även en milstolpe för mig här nere. Inte på samma sätt som hemma, där dagen M visar att sommaren kommit och man firar in det med regn och starka nubbar, men här speglar den att vintern är här. Tidsperioden vi fasat för är nu här. För att stanna.
Det regnar, solar, regnar, solar, blåser, vindstilla, regnar, molnar, solar, blåser, regnar mest hela tiden. Så, fast temperaturen är lite svalare så är vädret precis som det varit sen dag 1. Oredigt och obestlutsamt.
Jag har ingen aning om vad kompisar, familj och bekanta skall göra för att fira imorgon. Kanske även därför det känns så långt borta med midsommar i år.
Hoppas allting blir toppen i varje fall. Jag ska önska sol till er alla och en jätte glad Midsommar!
Någonstans trodde jag inte att dagen skulle komma, och på något sätt känns det fortfarande inte som den faktiskt är här. Inte på riktigt, allvar eller speciellt helhjärtat. Den ligger och ruvar i bakhuvudet och jag är medveten om att dagen är fullt verklig och inplanerad på andra delar av världen - men här nere så kommer dagen antagligen passera rätt obemärkt förbi.
Det är alltså 19 janu.. JUNI idag. Damn. Vad hände med de andra 18 dagarna i den här månaden? De andra 5 månanderna på det här året? Vad hände med igår? Förra helgen? Veckan?
Jag undrar verkligen på riktigt hur det är möjligt att tiden bara kan rinna iväg som den gled på såpa?
Många situationer man befunnit sig i under årens gång så uppfattar man på olika sätt. Tiden går olika snabbt och allt beroende på vad man företar sig. Att ligga på en strand på Borneo i 2 veckor kan kännas lika länge som att jobba extra en helg på Birka. Ett avsnitt av ett riktigt bra tv-program kan kännas lika kort som ett ögonblick och en vinter kan kännas som en livstid.
Har man en rutin i sitt liv brukar man ändå rätt bra greppa stunder, tider, dagar, veckor och månader. Man kan forma sina tankar och sin energi runt det faktum att man vet hur länge en vecka är och man kan se en månad framåt i planeringssyfte.
Men inte här. Inte nu. Och det har inte skett de senaset 5 månaderna för mig. Jag kan inte, för allt i världen, förstå hur min tidsuppfattning kört av vägen totalt.
För mig är 3 månader 5. Två veckor kan bli 4 dagar och en månad går alltid lika snabbt som 2 veckor.
Det är lite läbbigt. Att inte känna att man hinner med, menar jag. För jag anser att jag borde göra så mycket mer på så lång tid jag spenderar här, men jag vet inte när jag ska hinna..
Men. Nu är det midsommar. Är även en milstolpe för mig här nere. Inte på samma sätt som hemma, där dagen M visar att sommaren kommit och man firar in det med regn och starka nubbar, men här speglar den att vintern är här. Tidsperioden vi fasat för är nu här. För att stanna.
Det regnar, solar, regnar, solar, blåser, vindstilla, regnar, molnar, solar, blåser, regnar mest hela tiden. Så, fast temperaturen är lite svalare så är vädret precis som det varit sen dag 1. Oredigt och obestlutsamt.
Jag har ingen aning om vad kompisar, familj och bekanta skall göra för att fira imorgon. Kanske även därför det känns så långt borta med midsommar i år.
Hoppas allting blir toppen i varje fall. Jag ska önska sol till er alla och en jätte glad Midsommar!
1 kommentar:
Min midsommar var fullkomligt UNDERBAR. :) Hur hade du det? Hoppas TOPPEN! Puss å kram!!
Skicka en kommentar